vackra mönster i mitt huvud ett virrvarr av färger och former som blandas och bildar något magiskt

jag kom att tänka på en saga min mormor alltid brukade läsa för mig sömnlösa nätter.

prinsessan och spelmannen, en persisk saga om en olycklig prinsessa som levde i ett palats tillsammans med sin mor, far och tolv syskon. friare reste lång väg för att träffa prinsessan, för erbjuda henne de allra dyrbaraste skatter som pärlor, kameler, pengar och tyger men inget kunde få prinsessan att känna kärlek, det enda hon kunde känna var tomhet.

men en dag hör hon en melodi som får henne att bli alldeles trollbunden, en melodi som leder henne till en ung spelman. de båda finner varandra och en gränslös kärlek uppstår genom flöjtenstoner, mellan två människor som är skapade att dela sina livsöden. den simpla spelmannen tar mod till sig och förklarar inför kungen och drottningen hur mycket han älskar deras dotter och hur hans musik kan skänka mer lycka än vad rikedom kan göra.

det slutar med att alla dansar till pojkens flöjtspel och de lever lyckliga i alla sina dagar